Köpenhamn Vintage 2017 /København Vintage 2017

söndag 26 mars 2017
Denna vackra vårdag tillbringade jag på København Vintage 2017, Vintagemässan i Köpenhamn. 35 utställare bjöd ut vintagekläder från 1920-1969 och man kunde få tidstypisk frisyr och make up lagd. 



Vackra hattar fanns i mängder!




Mässan var synnerligen välbesökt, fullt med glada och trevliga vintagemänniskor överallt.



Handskar, pärlor, broscher och väskor, här fanns allt.


Charmante Tibberup Høkeren från Helsingör var på plats.


Och kanske roligast av allt: alla de besökare som hade klätt upp sig i vintage. Underbart! Missa inte nästa års mässa!

Det finns fynd att göra!

söndag 19 mars 2017


Jag tycker om att gå på loppisar, second hand och antikbutiker och jag älskar att fynda. Dels har jag alltid gillat gamla prylar och äldre tiders estetik. Det finns så mycket vackert och praktiskt man kan få  för en spottstyver. Dels bidrar den sortens shopping inte till miljöförstöring och barnarbete. Jag letar efter allt möjligt, krukor, tekoppar, tavlor, böcker, tyger och kläder och genom åren har jag hittat mycket fina saker.

När det gäller kläder så är jag en kjolperson (och mer och mer en klänningsperson) vilket betyder att jag använder ohemula mängder strumpbyxor. Det är dyrt och de är inte hållbara, ibland får man vara glad om man ens får dem på sig innan de går sönder.  Den här vintern har jag spenderat mer pengar på strumpbyxor än på riktigt klädesplagg.

Vanligtvis finns det inte mycket strumpbyxor att fynda på second hand men häromveckan hade jag tur. På Erikshjälpen hittade jag två vackra mönstrade strumpbyxor från tyska Kunert och ett par från Wolford, för en tia styck! Så om du är kjolperson som jag och ute och letar efter fynd på loppis och second hand, missa inte att kolla efter nylonstrumpor i obrutna förpackningar. Det finns fynd att göra!

Munkar och parfymer i den brittiska skärgården

söndag 12 mars 2017


300 km väster om London, utanför kusten av sydvästra Wales, ligger en liten som heter Caldey Island. Den är 2,2 kvadratkilometer stor och härbärgerar 40 personer samt ett antal munkar av Cistercienordern, en strikt katolsk order.

Caldey Island är populärt att besöka som turist och mest känt för sitt kloster där man också kan tillbringa tid på retreat. Ön och munkarna är kända för sin tillverkning av ost, kakor och …parfym? 

Ja, parfym. En hel kollektion av dofter, handkrämer och tvålar för både herr och dam. Men mest kända är de för sin Caldey Island Lavender Oil, lavendeloljan som parfymexperten Luca Turin kallat för ”simply the best lavender soliflore on earth”. 

Nu tänker du kanske ”Lavendel? Som de där lavendelpåsarna mormor hade i sina klädskåp för att hålla malen borta? Varför skulle man vilja lukta så?” Och jag förstår dig. Jag äger Caldey Island Lavender Oil men jag använder den sällan som parfym på dagtid. Däremot är den oslagbar som kvällsparfym när man vill varva ner efter en stressig dag, eller helt enkelt som kuddparfym (en liten droppe på kudden) när man ska gå och lägga sig. Doften av lavendel är känd för att dämpa oro samt ge bättre sömn. 

Men förutom att göra dig sömnig så är Caldey Island Lavender Oil verkligen en riktig stjärna. Den har samma fräschör som vanliga lavendeloljor men ett helt helt annat djup och rondör. Den är kraftig men ändå behaglig, den är inte ”stickig” överhuvudtaget. Det är helt enkelt en underbar doft.


På grund av restriktioner kring vad man kan skicka per post från Storbritannien så kan man inte köpa parfymerna från Caldey, men man kan man köpa lavendeloljan. Rekommenderas varmt!

Stilhistoria: min nostalgi och en scarf från 1980

lördag 4 mars 2017





Jag köpte den här souvenirscarfen från de olympiska spelen i Moskva 1980 på Etsy för nån vecka sedan och i fredags fick jag den äntligen. Den har legat på min Etsy-önskelista i en evighet och så plötsligt slog jag till. Jag har ingen aning om varför jag köpte den, eller varför jag så gärna vill ha den. 

1980 är jag sju år gammal, fyller åtta i augusti. Jag minns inte det året. Jag är överhuvudtaget ganska dålig på att minnas. Och jag minns verkligen inte OS i Moskva. Men jag önskar så att jag kunde resa tillbaka och vara en fluga på rätt många väggar det året. Jag är säker på att det finns ett ord för det, en längtan, en nostalgi efter något man aldrig själv upplevt. 

För 1980 var ett spännande år! Titta bara här: 

I Sverige folkomröstar vi om kärnkraft, vår regering beslutar att satsa på ett nytt militärflygplan vid namn JAS, föräldraförsäkringen ökas från 9 till 12 månader, vi återinför sommartid (som inte funnits sedan 1916), den första svenska jämställdhetsombudsmannen utses, filmen Sällskapsresan har premiär och den första dragningen i det nya svenska spelet Lotto äger rum.

Internationellt är det också bra drag, det kalla kriget rasar med ohejdad kraft, Polske elektrikern Lech Walesa blir ledare för fackföreningsrörelsen Solidaritet, kriget mellan Iran och Irak bryter ut, Ronald Reagan blir president i USA, John Lennon mördas i New York, en norsk oljeplattform välter och 123 personer drunknar, Vigdis Finnbogadottir blir Islands och världens första demokratiskt valda kvinnliga president, och Alfred Hitchcock, Ian Curtis och Tito dör.

1980 går Olympiska sommarspelen av stapeln i Moskva. 65 nationer bojkottar spelen på USAs initiativ, på grund av Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979, dock ej Sverige. Jag bryr mig verkligen inte om sport, förutom gymnastik som jag tränat och tävlat i själv. Jag hade inte velat vara där och titta. Dessutom blev min favoritgymnast från den tiden, Elena Mukhina, en tippad vinnare i Sovjetunionens damlag, förlamad vid en träningsolycka bara två veckor innan OS. Trots det dominerade Sovjetunionen damernas tävlingar i artistisk gymnastik tätt följd av Rumänien (med Nadia Comăneci) och Västtyskland. 

Scarfen är triangelformad, blå och vit, fläckig, med sömmar som börjat släppa och med ett ganska synligt hål i ena kanten. Jag trodde att det var polyester men när jag tvättade den kom den ut ur tvättmaskinen som en lite hård, våt boll, ungefär som viskos brukar göra. Kanske det är nån märklig blandning. Svår att stryka var den också. 

Jag får väl bära scarfen som en sorts nick till mitt intresse för historia, min nostalgi, och min kärlek till vintage- och second hand-kläder. Eller som en hyllning till Elena. Eller bara för att den trots sina många brister är ganska fin.