The holy grail: skjortklänningen

söndag 26 februari 2017

Jag är lite besatt just nu: jag är kär i skjortklänningen. Min holy grail är Giovanna Battaglia Engelberts mörkrosa Gucci, en klassisk, enkel sak med en lätt 70-talskänsla. 






Jag har letat efter skjortklänningens historia men inte hittat någon definitiv. En teori är att skjortklänningen blev populär på 30 och 40-talet när över- och medelklassen inte längre hade råd att hålla sig med tjänstefolk som kunde knäppa en massa vackra knappar i ryggen på kläder. 
40-talsskjortklänningarna hade oftast a-linjeformade kjolar och markerade kragar och manschetter, lite uniformssinspirerade och mycket praktiska.



Efter andra världskriget kom Dior med sin New Look kollektion med getingmidjor och rejäl vidd i kjolen, ett mode som höll hela 50-talet och en bit in på 60-talet. Naturligtvis hittar vi skjortklänningar i den modellen också, oftast med knäppning enbart ned till midjan, i alla möjliga underbara färger och mönster. 




70-talet såg tillbaka både på 30- och 40-talet och skjortklänning återgick till a-linjeformen. 80-talet inspirerades av 50-talet och vidden i kjolen var tillbaka. 

2017 ser skjortklänningen ofta ut som en förlängd herrskjorta med rundad nederkant som landar någonstans ovanför knät, och smalt tygskärp som knyts i midjan. 

Så, vi vet hur min favoritvariant ser ut, men vad tycker du om skjortklänningen? Vilken är din favorit?

Bilderna har jag hittat på Pinterest. 

Boktips: Women in Clothes

söndag 19 februari 2017

I ungefär två veckor har jag läst, roats av, funderat på och myst med den här boken: Women in Clothes av Sheila Heti, Heidi Julavits och Leanne Shapton. Tillsammans satte de ihop en enkät med mer än 50 frågor. En enkät låter ju inte så spännande, men som ni ser på bokens baksida härunder så är det ganska spännande frågor, formulerade för att få veta mer om kvinnors tankar om stil. De fick över 600 enkätsvar, från kvinnor i alla åldrar och en mängd olika nationaliteter.


I boken får vi sedan ett urval av svaren blandat med längre intervjuer och essäliknande texter. Det är en bok som passar att plocka upp och läsa lite här och där, att bläddra fram och tillbaka bland ämnena. Svaren är ibland raka och direkta, ibland förvånansvärt personliga, ibland små berättelser och betraktelser från respondenternas liv. För mig har läsningen varit full av igenkänning, humor, lite obekvämhet och en del ögonöppnare. Som ni ser har jag varit framme med pennan och markerat en hel del, så ni kan lugnt förvänta er att jag kommer att återkomma till  och citera ur den här boken i bloggen längre fram.





Man kan tro att en sån här bok skulle vara fylld till brädden med stora glassiga bilder men så är inte fallet. I den här boken är det ordet som gäller, ordet som är uttrycksmedlet. De bilder som finns är främst bilder på kvinnors samlingar av favoritkläder eller accessoarer:  tofflor, vita byxor, tygkassar, omlottkjolar och randiga tröjor. Det är enkelt och charmigt


Jag rekommenderar verkligen den här boken till dig som är intresserad av stil och framförallt till dig som funderar på att formulera dig kring din egen personliga stil. På sidan 11 hittar du enkäten i sin helhet. Det är bara att sätta igång och svara!

Modeslavar

lördag 11 februari 2017


I veckan hade jag nöjet att få höra journalisten Moa Kärnstrand tala om modeintrustrin och konsekvenserna av våra billiga kläder. Eller nöje och nöje, hur mycket jag än redan vet om hur illa ställt det är med klädtillverkningsindustrin så är det alltid jävligt chockerande att höra mer. 

Moa har tillsammans med sin kollega Tobias Andersson Åkerblom granskat valda delar av modeindustrin och skrivit boken ”Modeslavar”. Modeslavar är här inte bara en referens till oss som följer modet och alla dess nycker, men framförallt till de som faktiskt syr våra kläder under ofattbara förutsättningar och för så minimala löner att man blir illamående. 


Moa och Tobias har rest dit där bland annat svenska klädföretag jagar den billigaste produktionen och lyckats ta sig in i fabriker, talat med arbetare, fackföreningar, och fabriksägare. De har träffat minderåriga som arbetar från sju på morgonen till åtta på kvällen sex dagar i veckan, fabriksägare som påstår att deras dåliga rykte är lögner som sprids av illvilliga konkurrenter, en hel industri av lädergarvning där inga arbetare lever längre än till 50 års ålder på grund av de starka gifterna de arbetar med, arbetare som riskerar sina liv när de organiserar sig fackligt. 

Allt för att vi ska kunna köpa oss nåt nytt billigt plagg varenda vecka. Som vi kastar när vi använt det ett par gånger. Som inte går att återvinna utan blir till sopor som blir till en enorm miljöbelastning. 


Vi vet om det här. Det här är inga nyheter. Vi kan försöka svära oss fria. Peka på klädföretagens fina miljöpolicys, peka på korrupta länder och fabriksägare. Men det ligger fan på oss också. Vi kommer inte undan. Vi KAN förändra det här. 

Läs på, var kritisk till företagspolicys, leta efter korrekta källor. Börja med dig själv, i det lilla. Din egen shopping. Jag tror att vi flesta är överens om att vi har mer kläder än vi behöver. Och att man kan vara välklädd med färre plagg, bara man väljer med lite mer eftertänksamhet. 

Här är mina tips om var vi kan börja:

1. Använd de kläder du redan har så många gånger det bara är möjligt. Gör det till en sport att hålla reda på hur många gånger du har använt plagget och ge dig inte förrän du är uppe i minst 30 gånger, eller 50 eller 100.

2: Ta hand om dina kläder. Tvätta skonsamt, hängtorka, laga, sy om.  

3. Kasta inte kläder, lämna dem till second hand där de kan få en andra (eller tredje eller fjärde chans).

4. Shoppa vintage och second hand. Där har du större chans att hitta giftfria kläder och framför allt: hitta en helt egen stil. Det är billigt, så om du gör felköp blir det ingen katastrof för din budget. Donera tillbaks det.  

5: Om du absolut vill köpa nytt satsa på naturmaterial som går att återvinna, köp plagg av hög kvalitet som du vill behålla för evigt, och vänd dig tillföretag som har en mycket uttalad miljö och fair trade policy, med mycket hög transparens. Helst ska du kunna följa ditt plagg från sömmerska till din kropp. 

Det finns mycket mer vi kan göra. Det här är bara början. 


Att sno eller inte sno stilen

lördag 4 februari 2017


1988, när jag var 14 år, åkte jag på språkresa till England med min kusin Jenny, min bästa kompis Marie och hennes kusin Fia. Jag var besatt av gymnastik under den tiden, tränade och tävlade jämt och det avspeglades i min klädstil. Jag gick mest omkring i mjukisbyxor och sweatshirts i pastellfärger, matchat med ett par gröna seglarskor och vita tubsockor. Jenny var den tjejiga i mycket rosa och stentvättade jeans. Fia var den poppiga som syntes, med sitt stora permanentade hår uppsatt i en tofs mitt uppe på huvudet och en härlig hemstickad tröja med Betty Boop på. Marie var den som hade stil. Hon hade svart kavaj, vit skjorta, sitt svarta blanka hår i en klassisk page. Folk brukade säga att hon borde vara fotomodell.

Förutom att plugga engelska, gå på disco och förundras över innehållet i våra packed lunches så tillbringade vi ganska mycket tid med att dra omkring i Eastbournes alla affärer och prova kläder. En dag var vi inne i en pytteliten butik och Marie provade en kort, svart, stretchig klänning med små volanger nertill. Hon var skitsnygg i den. Verkligen skitsnygg. Vi andra kunde inget annat än att stå och beundra henne. Själv var hon tveksam, kunde inte bestämma sig utan valde att fundera på om hon skulle köpa klänningen eller inte. 

Nån dag senare smet jag ner på stan, provade den och köpte den. Trots att det kändes helt fel. Men så rätt. Jag trodde verkligen att jag skulle vara lika snygg som Marie, bara jag köpte den där klänningen.

I min dagbok skriver jag: ”Sen köpte jag en svart klänning som Marie har provat. Hon ville köpa den, och jag sa att ska inte hon ha den så ska jag ha den, så jag köpte den. Hoppas hon inte blir sur.”

Det var både skam och triumf i mitt hjärt när jag visade henne att jag köpt den. Och jag minns fortfarande blicken hon gav mig. 


Jag använde aldrig den där klänning. Inte en enda gång. Den var inte min från början och den blev aldrig min. Den kändes alltid fel. Det var inte min stil.