Stil i kultur: The Handmaiden

söndag 29 januari 2017



Jag gick på bio och såg Park Chan-Wooks film The Handmaiden och blev fullkomligt överväldigad av skönheten. Chan-Wook har tagit Sarah Waters roman ”Ficktjuven” och flyttat den från viktorianska England till 30-talets Korea. Det är sensuellt, intimt, grymt och så, så stilfullt.

Jag tänker inte ge er en recension av filmen, eller ens berätta vad den handlar om. Jag vill däremot säga några ord om varför man ska den om man är som jag:  glupsk på allt som är vackert. 

Se den för 1930-talets Korea med sin blandning av öst och väst. De vackra kläderna: persikofärgade sidenkimonos, spetsblusar och svarta blanka läderhandskar, klänningar med täta rader av klädda knappar som ligger som pärlor utefter kvinnornas vackra raka ryggar. Herrarnas tredelade kostymer med fickur i klockkedjor, nattsvarta frackar med bländande vita skjortbröst och flugor. Broderade havsgröna täcken, möbler i mörkt glänsande trä och slingrande bladmönstrade tapeter (William Morris?). 

Se den för de små vackra detaljerna: cigarettetuier och tändare i silver, glasrör med silverlås att förvara flytande opium i, hattaskarna i garderoben. 

Se den för det vackra japanska biblioteket med tatamimattornas eleganta geometri, de tuktade bonsaiträden, shojiväggarna som glider upp och avslöjar fönster ut mot de snötäckta träden utanför.

Se den för att till och med det grymma och våldsamma i en av slutscenerna är vackert: Den gigantiska köttiga bläckfisken i sitt trånga akvarium, det snidade tortyrredskapet och väggen med kroppsdelar i formalin, den blågrå röken som hänger i luften. 

Se den och njut. 




Post Comment
Skicka en kommentar